Carlsson's Cottage - en känsla av medelhavet

Österlen är en benämning på slättlandet i sydöstra Skåne och kännetecknas av naturskönhet, låg urbaniseringsgrad och pittoreska kustsamhällen. Idag räknar man in tre härader.

Ingelstad, Järrestad, Albo, kustremsan från Vitemölla söderut till Sandhammaren och runt udden förbi Hammars backar, slättbygden innanför med dess byar, Simrishamn som den obestridda centralpunkten - detta är Österlen.

"Slätten bör man intet anse platt i vattenpass: den är bruten men mot horizonten ser man sällan de små branta höjder. Landet bryter sig i stora dalar, rör sig långsamt för ögat och hotar inte bevandrarn med möda". /C.A Ehrenswärd

Det är en bygd med sin egen stil och sina egna traditioner, en provins som alltid har varit lite för sig själv.

Så gott som alla Skånes äldsta borgar återfinns på Österslätt: Tosterup, Örup, Bollerup, Smedstorp och framförallt Glimmingehus.

Stadstandläkaren Johannes Bring i Simrishamn (1929) har försökt beskriva särprägeln hos folket i sydöstra Skåne.

"Skulle jag försöka mig å en karakteristik av dem, skulle det låta ungefär så här. De äro rakryggade men mindre styva än västskåningarna. Det ligger något öppet i deras karaktär. De äro vänfasta, möjligen ej så lätta att vinna som uppsvenskarna. Men när man vunnit dem, hålla de fast. De äro - vad jag synnerligen värderar - fulla av skånsk skepticism och humor".

Österlens särart hänger samman med att det var en undangömd bygd som levde sitt liv bortom de stora vägarna. Den nya tiden och dess idéer stormade förbi på avstånd. Här borta höll man på det gamla, tills man var säker på att det lönade sig att gå in för något nytt. Man kan tala om isolering och konservatism i gångna tider, men det är detta som har gjort att Österlen ännu idag äger så mycket av fina traditioner och av kulutrarv i ordets bästa mening.

Österlen är bland mycket annat välkända för sina gästgiverier. Ett stenkast från denna plats ligger till exempel Hammenhögs välkända gästgiveri.

Gästgiverierna kom till för att få slut på stormännens våldgästande hos bönderna. År 1649 under drottning Kristinas regeringstid, antog riksdagen en gästgiveristadga som sa att det skulle finnas gästgiverigårdar med cirka två mils mellanrum. Där tillhandahölls möjlighet till hästbyte, sovkammare och minst mat och brännvin. Gästgiverierna fick privilegier och som en hjälp i näringen vissa skattelättnader.